fredag 18 juni 2010

Fredagsmys

Jag prenumererar på Mossagårdens grönsakslåda, en storstor låda varannan vecka är lagom för oss. Den här veckan fick vi ett litet knippe svensk sparris, minsann. Att det är ett litet knippe spelar ingen roll, barnen gillar ändå inte sparris. Men vad ska man göra med den då? Sparris och riesling ska funka ihop, vill jag minnas. Sparris och hollandaisesås är också gott. Huruvida hollandaise funkar med riesling har jag ingen aning om, men det visar sig. Barnen gillar hollandaise. Räkor också, så det har jag köpt. Och kolja. Det blir nog bra, det här.

Till efterrätt äter vi hemlagad glass, idag var det snart-5-åringens tur att välja smak. Äpple och kanel blev det. Barn fattar inte riktigt det där med att följa säsong... Jag har provat mig fram en del bland glassrecept, och kommit fram till att det här grundreceptet är outstanding:

Grundrecept glass
4-6 port

3 dl vispgrädde
3 dl gammeldags mjölk
1 msk honung
5 äggulor
1,5 dl råsocker
1 urskrapad vaniljstång, eller ca 2 krm ekologiskt vaniljpulver (utesluts ev, beror på övrig smaksättning. Fast det mesta funkar ju med vanilj.)
1 gelatinblad

Lägg gelatinbladet i blöt i kallt vatten. Häll grädde, mjölk och honung i en kastrull och låt koka upp. Vispa äggulor, råsocker och vanilj i en bunke tills det blir ljust och pösigt. Häll en hel del av gräddblandningen över äggblandningen, och vispa tills det blandar ihop sig. Häll sedan alltihop tillbaka i kastrullen, och värm under omrörning (vispning med handvisp) tills det tjocknar (får inte koka). Krama vattnet ur gelatinbladet, och rör ned i den varma smeten, rör tills det löser upp sig. Sila sedan smeten ner i en ren bunke, och låt svalna. Kyl över natten i kylskåp.

Jag brukar göra en separat smaksättning som jag blandar i smeten när jag kör den i glassmaskinen. Till dagens glass tärnade jag ett äpple och kokade till en sylt-siraps-liknande konsistens med 1/2 dl råsocker och kanske 1/2 - 1 tsk kanel. Till kanelen är det rätt bra med någon syra, så i grundglassmeten bytte jag ut 1 dl av mjölken mot turkisk tjockyoghurt (vispades i efter gelatinet).

Häpp, nu är det dags att sätta igång med middagen!

Uppdatering efter maten:
Vinet var supergott, och krockade absolut inte med hollandaisen. Men jag är långt ifrån vin-nörd. Tur det, kanske. Gustave Lorenz heter vinet, från Alsace. Nr 22257 på systemet. Övrig upplysning: man blir mer än lovligt dragen av 2 glas. Eller 3, kanske det var...

Glassen... 10 poäng, lätt. Så jäkla bra. Gelatinet gör underverk med konsistensen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar